Jag håller på att lära mig! Jo, jag håller på att lära mig att det får ta tid för att få de där sköna, intressanta och goa´ samtalen, och att det får ta tid för att till exempel skriva ner något man lärt sig tillsammans på datorn. Jag hoppas, och vet egentligen, att mina kollegor har tålamod med mig, och ger mig den tiden. Mest är det mitt eget samvete, jag sitter med ett barn och har det underbart intressant och riktigt kul och de andra får så många fler barn just då. Jag vill ju inte lasta över arbete på någon annan. Jag jobbar på detta och håller på att lära mig att det är ok!
Detta är en situation som gör mig varm i hjärtat. Resultatet
av detta är komplext. Jag har lärt känna
honom på ett nytt sätt, vi lär tillsammans och denna erfarenhet använder jag av
mig i min relation till honom. Pojken kommer gärna fram och delar med sig av
andra upplevelser och tankar. Vi har satt upp dokumentationen på väggen och de
andra barnen har blivit nyfikna och samtalar kring detta. Som Lise-Lotte
Bjervås (2011) skriver: ”Flertalet av lärarna beskrev de tillfällen när barnen
fick ta del av dokumentationerna som sammanhang där barnen respekterade och
lyssnade på varandra samt diskuterade och hade tankeutbyte med varandra”.
Hur förmedlar jag en sådan upplevelse till mina kollegor? Visst kan jag visa och berätta vad jag varit
med om, men de har inte haft den upplevelsen jag hade. Eller blir det så att vi
får mer kontakt med vissa barn, och så får man innerligt hoppas att de andra
barnen får uppleva det med någon annan. Hur gör man så att inte barn ”faller
igenom” och inte blir sedda, eller inte får dela händelser tillsammans med
någon? I Uppföljning, utvärdering och utveckling av förskolan – pedagogisk
dokumentation (2012) står det: ”Genom dokumentationen blir det även möjligt att
överblicka vilka barn som är delaktiga i verksamheten, vilka som får stort
inflytande… därmed också möjligt att se vilka barn som inte är delaktiga, som
får litet inflytande…”. Detta ska jag ta med till mina kollegor! De kanske
redan har tänkt på detta, men det blev en tankeställare för mig! Nu ska jag
uppmärksamma detta och se om eller hur jag bidrar till att vissa barn får mer
inflytande än andra.
Hur gör man med de " osynliga barnen" är något vi diskuterat jättemycket i vårat arbetslag. Det finns ju de barn som aldrig tar plats. Vi har aktivt tagit beslutet i vårat arbetslag att vi alltid delar upp oss och sprider ut oss bland barnen i de olika rummen. Samma sak gäller under utevistelsen. Det är ju absolsolut ingen garanti att alla blir sedda men möjligheten är större att man hinner med alla barn en liten stund varje dag!// Maria
SvaraRaderaPå den förskolan som jag jobbar har vi infört ett pricksystem för att alla barn ska bli sedda av en vuxen varje dag. När vi har gjort något med ett barn så skriver vi vårat namn vid det barnet. Efter en månad så sammanställer vi det och tittar på hur mycket vuxenkontakt som barnen får och av vem. Då kan man se vilka barn som man behöver ge mer av sin tid till så att alla blir sedda.
SvaraRadera