Nu har jag återigen gjort en upptäckt! Att det är svårt kanske helt omöjligt att vara objektiv!

Jag har redan skrivit lite om tolkningar och makt i ett inlägg i vårt diskussionsforum, men det är så himla intressant så jag kan inte släppa taget om detta. Det är tänkvärt samtidigt ruskigt vilket ansvar jag har som pedagog.

Det blev väldigt tydligt när en psykolog hörde av sig till förskolan och ville att vi skulle observera ett speciellt barn och detta barns samspel med kamrater. Det var fascinerande samtidigt som det visade så tydligt hur olika vi kan och har möjlighet att tolka en enda situation!

Visst kan man se till det stora och helheten hur barnet hanterar samspel, men jag kan inte säga varför barnet reagerar på ett visst sätt. Det är ju inte bara jag som ska tolka utan det är ju faktiskt barnet också som tolkar situationen på sitt sätt.

Vi diskuterade detta på mötet med psykologen och vi kom fram till att det finns oändligt många tolkningar. Där alla parter i situationen hanterar samspel på sitt sätt och efter sina egna erfarenheter. Som Svenning (2011) skriver ”När vi möter andra människor bär vi med oss allt vi har tillägnat oss av kunskaper, upplevelser, erfarenheter, tankar och känslor. De fungerar som ett filter och ger oss ett perspektiv (en blickpunkt) mot världen och den eller de andra vi har framför oss.” Jag hoppas och tror att alla gick från det mötet med många nya tankar.

Detta gav mig en påminnelse om vilket ansvar och faktiskt vilken makt jag har som pedagog. Får erkänna med en gång att jag har dragit lite för mycket slutsatser av mina tolkningar innan, tyvärr. Jag hoppas att jag tar lärdom av detta inte bara som pedagog utan även utanför jobbet om hur jag tolkar mina medmänniskor! Lite mer ödmjukhet inför andra och livet…

Ps. Flickan som jag skrev om i min förra blogg ville jättegärna bli filmad! Ds.