Jag vill slå ett slag för Majblomman och hur viktig den är idag. Vi har fattiga barn runt oss som behöver Majblommans hjälp!

Hur hänger detta ihop med relevant kurslitteratur undrar ni säkert, det ska jag berätta för er!

Inom loppet av ett par veckor har jag varit på två möten. Det första mötet var ett möte på min ort angående barnfattigdomen i vår kommun. Det var en professor där och föreläste. Där fick jag mig många tankeställare om hur barn har det idag. Hon ställde en del frågor till oss som var där. Nu när det snart är jul, varför tar vi emot presenter till avslutningar? Kan det inte vara en policy i kommunen att vi är glada bara av att få ha era barn? Hur slår dessa insamlingar familjer som har det svårt att få månaden att gå ihop? Hon berättade också hur dessa barn/ungdomar beter sig och hur de kan reagera i vardagen. Hur de kan bli sjuka just den dagen som de ska på utflykt med matsäck. Jag fick lite perspektiv på det för mig självklara i livet.

På detta möte fick vi även information från socialtjänsten i kommunen. Där sitter dom och säger att de har barnperspektiv och de har samtal med föräldrarna om vad barnen behöver!... Barnperspektiv! Fattar ni att jag gick i taket! De har aldrig samtal med barnen i familjer de har kontakt med, de har endast samtal med föräldern/föräldrarna! Himmel och pannkaka! I min värld var det väl självklart att de hade samtal med barnen och jag trodde faktiskt att det var så och att de såg till helheten. De kanske skulle kunna tänka sig att ta in barnen i samtalen. Jag hoppas att det finns andra tillvägagångssätt ute i landet, annars skäms jag över att vara vuxen…

Det senaste mötet var i söndags i Göteborg. Det var en lokalföreningsträff för Majblomman. Vilka underbara människor det finns ute i vårt land som tar barnens perspektiv! =)

Som Svenning skriver ”Ett barns perspektiv kan bli synligt när barnet får komma med egna bidrag, sina egna upplevelser, erfarenheter, tankar och känslor, utan att dessa tolkas av vuxna. Varje barn har sitt perspektiv.” …”Hur lätt tror emellertid inte vi vuxna att vi vet vad barnen vill, och hur ofta gör vi inte detta just därför att vi anser oss veta vad som är bäst för dem?”

Tänkvärt och sant! 

Visst fick jag till det! ;)