onsdag 14 november 2012


Mitt i allt trassel i hjärnan angående dokumentation, har jag upptäckt, till min stora glädje, att det är inte bara jag som behöver öva, utan även barnen!

Det känns lite skönt att ha kommit fram till den slutsatsen. Ribban sänktes helt plötsligt många steg och vi har börjat i liten skala. Vi övar oss tillsammans, kan det bli bättre?! Det hela började med att jag läste tidningen Förskolan. Där fanns det en del tips och jag fastnade bland annat för ett som var om veckoinformation till föräldrarna av barn och personal. Det lät trevligt så vi satte oss på fredag förmiddag och pratade om vad vi hade gjort under veckan och vi tittade på alla bilder vi tagit. Det blev en annorlunda text än vad föräldrarna, och även vi, är vana vid eftersom barnen sa vad jag skulle skriva. Annorlunda positivt! De berättade på sitt vis och sina upplevelser. Som Svenning (2011) skriver ”Det är ofta så att när barn får medverka i dokumentationsprocessen kan denna och resultatet ta en annan väg än vad de vuxna planerat.” Sant!

Vi valde även ut bilder som passade till texten. Sen skickade vi det till föräldrarna via mail. Kan tala om att vi fick mycket positiv respons! Även vi använde oss av vad barnen berättade, vad som var bra och vad som var mindre bra, för att kunna vidareutveckla vårt arbete. Se där! Pedagogisk dokumentation! =)

Har en fundering angående att vi ska börja blogga, behöver den vara låst och bara till föräldrarna? Vad är fördelen med det? Kan den inte vara allmän, precis som hemsidan?

5 kommentarer:

  1. Härligt exempel du beskriver. Jag tror nog också att vi har en tendens att göra saker och ting mer komplicerade än de är. Det du beskriver är ett fantastiskt fint sätt att tydliggöra verksamheten och ge barnen ett reellt inflytande över processen utan att man behöver gå över ån efter vatten.

    Du undrar över om en ev. blogg behöver vara låst. Det behöver den nog inte vara, men det begränsar valet av bilder och text om den är öppen. Det kan vara svårt för barnen att förstå den begränsningen smtidigt som jag tycker att vi hela tiden skall vara försiktiga med vilket material vi lägger ut. Detta aktualiseras titt som tätt ex. när det kommer barn med skyddad identitet till gruppen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig till 100%! Vi får verkligen tänka på vad vi lägger ut! Har kommit med frågor till mina kollegor angående att blogga, eftersom vi ska starta en blogg. De flesta fick sig en tankeställare som de inte hade tänkt på.

      Radera
  2. Vilket härligt exempel! Vi gör något liknande hos oss, men i väldigt liten skala. I hallen har vi, precis som många andra, en veckokalender där vi kan anteckna vad vi gjort på förmiddagen resp eftermiddagen och vad vi ätit till lunch. Ni vet vad jag menar, eller hur? Istället för att vi vuxna ska bestämma vad som står i kalendern har vi gått över till att låta barnen berätta. Inte alla 18 varje dag, utan några barn får bestämma vad de vill berätta om sin dag. Det blir inte högaktuellt för varje förälder varje dag, men ska jag vara ärlig tror jag inte att de flesta föräldrar läste kalendern förut heller. Nu visar de barn som dagens anteckningar handlar om upp kalendern för sina föräldrar, och den har blivit en helt annan kanal för information än den var tidigare. Information som absolut måste vara helt korrekt får föräldrarna på andra sätt istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag vet precis vilken vad du menar! Det var ett riktigt bra tips! Vad roligt och intressant det är med kommentarer och tips till bloggen.

      Radera
  3. kul ide att låta barnen vara med att skriva veckobrev!

    SvaraRadera